...son jag har. Idag har han bakat wienerbröd, som jag inte vågat prova någonsin. De hade kanske behövt jäsa lite mer men annars var de fantastiskt goda. Häromdagen gjorde han mördegsmusslor utan minsta lilla problem med att få ut dem ur formarna. Ibland är livet orättvist, men då får man vara glad åt att han iallafall är mitt barn.
För övrigt håller examensjobbet på att ge mig hjärnblödning. Det är så knöligt att få till både den teoretiska bakgrunden och analysen av mitt resultat och nu är det bara ett par dagar kvar till det ska in för en första bedömning *suck*. Det blir mycket jobb och just nu känns det som om min kontroll är relativt bristfällig. Den som lever får se och jag lär nog berätta det för er också.
Ett glädjeämne är iallfall att man kan få sticka lite när man tar paus, men det har blivit lite av det de senaste dagarna. Mina lediga stunder har snarare ägnats åt att begripa varför vår tik har någon form av urinläckage eller rikliga flytningar på nätterna. Madrasser och täcken har tvättats och torkats mest varje morgon. En morgon fick jag nog och i mörkret vimsade jag och hunden runt med en glasburk för att få urinprov. Iväg till veterinären sedan och fick bara konstaterat att jag har en kärnfrisk hund. Åtminstone efter en snabb undersökning. Nu har urinen varit på odling och det fanns liiiite bakterier så antibiotikakuren är påbörjad, dessutom fick vi inkontinensmedicin. Tyvärr har inget av det hjälpt än...så till hundens ära har matte införskaffat ett paket Tena inkontinensskydd...håhåjaja. Vad gör man inte för sin hund?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar