Hur ska det gå?

Tja bra med det mesta, antar jag med är väldigt trött nuförtiden. Vet inte om det är alla möten med hemtjänst och färdtjänst för mina föräldrars räkning, eller att hjälpa dem hitta en lägenhet eller någon förkylning som är på ingång. Det känns lite motigt med studier och annat som hopar sig runt en, men egentligen ska man väl vara glad åt att det finns saker att bry sig om. Sedan är det väl en utopi att man som syskon ska vara överrens när det gäller att ordna för sina åldrande föräldrar, men hoppet lär vara det sista som överger människan. Jag hoppas iallafall att vi i min syskonskara ska få en liknande syn på vad alzheimer betyder för våra föräldrars närmaste framtid...men ibland tvivlar jag.

Idag har vi haft loppis här på gården och vi fick sålt en hel del, kakfat, porslinsänglar, sällskapsspel och andra små leksaker vi vuxit ifrån. Det blev ett litet bidrag som sonen genast spenderade på golfklubbor som en av de andra grannarna sålde. Nåväl, det är värt att prova, vem vet det kanske blir en ny Tiger Woods. Det mest trista med loppis är iallafall de saker man inte säljer som ska tryckas in i hemmet igen i väntan på nästa tillfälle att bli av med sådan man själv vuxit ifrån. Vi får hoppas på en loppis nästa år igen.