Jag har funderat lite över detta ord PRÄKTIG. Egentligen är det ett förfärligt fult ord och jag vet inte ens om betydelsen är så vacker. Ordentlig, rejäl, hälsosam, frisk, äkta, ärlig, pålitlig etc. Det finns många ord som rimmar väl med uttrycket präktig, men skojig är inte ett av dem. För mig känns det som om att det på 50-talet var rätt ok att vara präktig men vem f-n vill vara präktik 2009? Ska man ringa presumtiva arbetsigivare och säga sig vara präktig? Det låter ju nästan beskäftigt. Boka din annons på en matchmaking-sajt och beskriv dig som präktig...tja, good luck. Be barnen bekskriva mamma och pappa som präktiga för sina kompisar....mobboffer direkt eller? Allt detta och sedan faktiskt sitta här och inse att man likväl är sådär....präktig. Jag menar jag läser innehållsförteckning och ursprungsmärkning på mat och kläder. Jag slänger inget som går att laga eller KAN användas. All mat och alla råvaror ska tas omhand, inget får kastas. Jag gör alltid det jag lovat, kollar hur andra mår och försöker inte såra någon. Tänker först på andra och sedan på mig (det är mig de tänker på när de på flyget säger...ta först på din egen mask innan du hjälper andra). Jag tar aldrig sista chokladbiten eller kakan...nån annan får först. Jag har helt enkelt en moral som var innen 1954 och är präktig. Jag var inte ens påtänkt på den tiden, men det måste nog ha hoppat nån gen.
Jag kan baka, laga mat, fixa småfel i bil, mjölka en ko, sy ett klädesplagg och sticka en filt, använda lie och motorsåg, plantera potatisk och koka sylt samt sy en gardin. Men jag vill inte vara präktig för jag hör ju på ordet att det inte är så hippt och det låter inte vackert heller.
Nåväl...vad är väl en bal på slottet...
Här är mitt senaste alster...en kofta till kompisens son, voila!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar