En rad som får mig att tänka på en barnvisa som brukar sjungas i skolorna häromkring. Dessvärre är det på upphällningen med höst och snarare en vinter som lurar runt hörnet. Lagom till detta har blogginnehaverskan bytt frisyr och fått ont i örat. Det är faktiskt något relativt nytt det här med ont i öronen för mig. Jag visste inte ens hur ont i örat kändes innan jag blev över 20 år och det inträffar inte ofta, men den senaste värken har hållit i sig i ett par veckor och jag börjar allvarligt misstänka att det inte är öronen det är fel på utan kanske kommer från någon illasinnad tand.
Ont har också äldsta hunden haft med operation av sporre, bandage, tratt, smärtstillande och en outsinlig uppfinningsrikedom hos matte som följd. Det är ju nämligen så att det inte ska bli fuktigt och smutsigt så här har sytts och arrangerats de mest fantastiska utstyrslar för hundben som tänkas kan. Just nu är spårselen i kombination med lakanssträckare och begagnade regnkläder rätt fungerande....men jag ser fram emot frusen mark som gör att smutsfaktorn minskar.
Nu ska vi ta te och honung mot de besvärliga öronen, mina egna alltså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar