Hösten är här...

En rad som får mig att tänka på en barnvisa som brukar sjungas i skolorna häromkring. Dessvärre är det på upphällningen med höst och snarare en vinter som lurar runt hörnet. Lagom till detta har blogginnehaverskan bytt frisyr och fått ont i örat. Det är faktiskt något relativt nytt det här med ont i öronen för mig. Jag visste inte ens hur ont i örat kändes innan jag blev över 20 år och det inträffar inte ofta, men den senaste värken har hållit i sig i ett par veckor och jag börjar allvarligt misstänka att det inte är öronen det är fel på utan kanske kommer från någon illasinnad tand.
Ont har också äldsta hunden haft med operation av sporre, bandage, tratt, smärtstillande och en outsinlig uppfinningsrikedom hos matte som följd. Det är ju nämligen så att det inte ska bli fuktigt och smutsigt så här har sytts och arrangerats de mest fantastiska utstyrslar för hundben som tänkas kan. Just nu är spårselen i kombination med lakanssträckare och begagnade regnkläder rätt fungerande....men jag ser fram emot frusen mark som gör att smutsfaktorn minskar.
Nu ska vi ta te och honung mot de besvärliga öronen, mina egna alltså.

Att orka

Just nu är mina inhopp på bloggen inte fullt så regelbundna som jag skulle önska. Dels har jag mycket på jobbet, sedan stickar jag hellre framför tv:n än framför datorn :)
Därefter kommer det trista som kallas pliktr och åtagande. Jag har som tidigare nämnts gamla och lite slitna föräldrar som kräver sitt. Tyvärr delar jag och syskon inte åsikter om vilka insatser som krävs så det känns rätt ensamt ibland. Då locker inte heller bloggskrivande i någon större utsträckning.
Skam den som ger sig. Men imorgon lovar jag att fota kaffekopps-värmaren och sockarna som blev klara i somras. Kanske till och med fingervantarna får vara med. Sonens tröja försöker jag flita på med den andra armen av så innan jul är nog även den klar.
Annars har dagen ägnats åt en lite längre hundpromenad och upphuggning av den sista veden. Så nu kan snön komma.....

Njut av livet

Det är något jag behöver träna på inom vissa kategorier. Jag är lat, men äter gärna godis. Jag är plikttrogen men hatar att städa. Det är nog så att om man samlar en människas goda egenskaper i en vågskål och de mindre positiva i en annan så väger det ofta rätt jämnt. Iallafall om man tar i beräkning hur det påverkar den egna individen. Ska man däremot börja väga in hur det påverkar världen, det globala samhället och individer man kommer i kontakt med börjar vågskålarna pendla som optimistjollar i kuling.
Jag är en svartvit person när jag är mig själv närmast, men snarast jämngrå i ett vidare perspektiv.
Det betyder att jag förtär vin i högst modesta mängder, men de är inte kravmärkta. Jag älskar goda ostar även om de inte är lokalproducerade och vem vet varifrån nötterna har åkt. Jag får väl trösta mig med att jag inte äter så många.....