Kanske snart så...

Är man av med oket att få klart sitt examensjobb. Det är ju nästan klart bara några små justeringar och att skicka in det till ansvarig institution och få ut sitt examensbevis. Det ska bli spännande att få det riktiga examensbeviset om jag lyckas klura ut hur man får det. Hittade en fin länk på universitetets hemsida...här begär du ditt examensbevis. Jodå, det hade säkert gått bra om min utbildning funnits med att välja bland. Annars har dagen inte bjudit på så mkt mer än frusna fingrar och en ömmande svanskota...Har kanske inte berättat det med slog en riktig serietecknar-rova förra veckan och det verkar ta ett tag att bli återställd....men det ska jag väl bli hoppas jag.
Nu blir det matplanering för nästa vecka.

Hektiskt i hjärnan

Det har inte blivit mycket bloggande....har ju skrivit klart mitt examensarbete, opponerat och börjat nytt jobb...Dessutom har mina föräldrar flyttat och det kräver sin tid med en sjukdom som Alzheimer i bakgrunden.
Kanske kan jag bättra mig framöver...Hoppet finns iallafall...

Jultraditioner

I vårt hem är en del av jultraditionen att jag ska baka kakor som gör mig ilsken. Jag vill nämligen att kakorna ska vara goda och se snygga ut. Det förra brukar ordna sig, kakor är gott. Men när man kommer till utsidan vill jag gärna konkurrera med konditorn. Måste jag erkänna att det sällan lyckas??
Nåväl imorgon blir det väl fruktkakan, fudgen och en kaka till som jag glömt namnet på...
Idag var det kaksorten greker som störde det estetiska sinnet...

Sedan har jag lämnat mitt gamla jobb på så vis att jag lämnat ifrån mig nycklar etc...Snart dags för ett nytt kapitel i livet.

Raska fötter....

Snarare raska tangenter...kolakakor...jaja...Jag blir aldrig nöjd när jag bakar. Det är inte smaken det är fel på men jag vill ju att de ska vara snygga med. Imorgon planeras stora julrushen i hemmet starta. Det innebär köttbullar, handla, koka knäck, baka kakor, handla julklappar....alltså ska här sovas nu.

Brrrrr....

Om det var någon som klagade på att vintern inte hade infunnit sig så har det "rättat" till sig nu. Det har landat 10 cm snö och är förfärliga -17. Till och med hunden hoppar på tre ben och tycker det är kallt om fötterna. Visserligen är det ju vackert med den gnistrande snön, röda stugor och en blek vintersol, men jag skulle nöja mig med -11 som lägsta temperatur om jag fick välja.

Sedan känns det som en lättnad att jag igår fick ta mig en titt på min nya arbetsplats...ett sant nöje. Det känns så roligt att få ta sig an nya arbetsuppgifter, få nya trevliga arbetskamrater. Att jag sedan skickat iväg min examensrapport till handledaren för en sista genomläsning känns om möjligt ännu bättre. Tänk att få ha kanske några dagar fria utan att behöva fokusera på att skriva, kolla fakta, omformulera och analysera...det känns lyxigt. Nu kan det ju vara så att handledaren har en massa kommentarer som måste åtgärdas, men det känns iallafall som att det är ett mindre arbete än att arbeta på innehållet i rapporten.
Nu blir det glögg i soffan och en varm filt....jag ska NJUTA!

Rätsida

Ibland kan man nästan likna livet vid en stickning. Som rätstickning, snabbt, enkelt och okomplicerat. Slätstickning som kräver mer koncentration men ändå räntar på rätt bra. Flätor och mönster som kräver koncentration, nogrannhet och tar lite tid. Flerfärgsvarianten som tar tid, koncentration och ordningssinne i besittning och ändå inte känns tillfredsställande...

Nåväl, det var väl dagens dos av hemgjord filosofi, men det känns lite sant.
Jag har kollat in mitt nya jobb idag och det känns spännande, men efter det och att ha skjutsat mamma till tandläkaren och skrivit nästan klart mitt ex.jobb är huvudet ur form och jag ska sova.
Natti Natti

Ibland är det trögt

Vill ju så gärna få klart mitt examensjobb innan jul, men det verkar helt hopplöst. Det är nämligen så att min alzheimersjuka mamma mår extra dåligt och helst skulle ha lite stöd 4 gånger om dagen, men det är lite svårt att ordna när man bor flera mil därifrån. Jag försöker att åka dit 2 gånger i veckan, men plussar man ihop det att man vill ha nåt eget intresse, en egen familj och någon liten julklapp att köpa så vill tiden inte riktigt räcka till. Det är mer än lovligt motigt, men tyvärr finns inte så mycket att göra. Det är iallafall en grym sjukdom som man verkligen inte vill ska drabba någon.
Tyvärr finns den i vår släkt sedan flera generationer och man får väl bara hoppas att de hittar en bot så att man själv slipper bli en sådan belastning för sin omgivning.