Kaoset är ett faktum

Jag borde packa för helgens stickläger, istället sitter jag på en stol och är fly förbannad över en borttappad virknål. Barnsligt javisst, men jag haaaaatar min slarviga sida.  Kanske lugnar jag mig och packar tandborsten eller så stannar jag hemma. ....forts följer

Hjärtat gråter

Ibland önskar man att tårarna skulle ta slut, att molnen skulle dra vidare och visa lite blå himmel, men till och med himlen gråter över en MYCKET kär vän. Inget känns riktigt kul även om min rationella sida vet att det går över och att det kan bli kul att gå till jobbet, sticka eller se ngt intressant på tv. Mötte en granne på em som satte huvudet på spiken, det är smärtan när man tvingas ta farväl av en vän som gör att man tvekar skaffa hund igen...

Tack underbara vän för alla fina minnen...

Snuvan är här

Det är väl som att svära i kyrkan att säga att man aldrig blir sjuk.  Jag fick äta upp det och belönas med snuva,  hosta och feber. Igår orkade jag inte ens sticka men idag har jag startat upp ett par New Foundland vantar. Osäker på storleken så det blir ett test. 

Färdigställer

Jobbar på med mina gamla projekt som blivit liggande och ett efter ett blir de klara.
Fick också en förfrågan som tål att tänkas på, iallafall till imorgon. 

Skön söndag

Idag har dagen gått i lugnets tecken.  Nybakta frukostbullar, långpromenad i vackert vinterväder,  skidor på tv och lagning av tumvantar till sambon. Funderar på vad mitt nästa projekt ska bli och stickar på ett par vantar. 

Med andakt

Vissa garner får man en särskild känsla för. Så är det med garnet som jag låtit spinna av våra älskade hundar utan inblandning av andra fibrer.  En av hundarna finns inte heller längre då det är både underbart och sorgligt att sticka med garnet. 

Uppdaterad

Det har varit mycket stickande och här är  ett smakprov.