Ibland önskar man att tårarna skulle ta slut, att molnen skulle dra vidare och visa lite blå himmel, men till och med himlen gråter över en MYCKET kär vän. Inget känns riktigt kul även om min rationella sida vet att det går över och att det kan bli kul att gå till jobbet, sticka eller se ngt intressant på tv. Mötte en granne på em som satte huvudet på spiken, det är smärtan när man tvingas ta farväl av en vän som gör att man tvekar skaffa hund igen...
Tack underbara vän för alla fina minnen...
söndag 16 februari 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar